På nyårsdan skulle vi flyga över till Curacao och även om det kändes sorgligt att lämna Aruba och vår fantastiska strand så var vi spända på att få se hur Curacao såg ut. Vi var oroliga att hotellet skulle vara sämre men vi hoppades på bättre snorkling eftersom det man inte kunde se några fiskar vid vår strand på Aruba. (Ja det var vår strand! 🙂 )
På flygplatsen tog vi det lugnt och handlade lite saker då vi plötsligt hörde ”last call to Curacao”. Vi skyndade oss till gaten för det var bara vårt plan som skulle dit på förmiddagen men vi var väldigt förvånade för egentligen skulle de inte ens börjat boardingen ännu. Det visade sig att vi skulle åka med ett väldigt litet plan som hade plats för bara 15 passagerare. Då alla 13 hade kommit tyckte de tydligen att vi kunde lyfta en halvtimme för tidigt..
När vi kom fram till hotellet blev vi mycket riktigt lite besvikna för vi bodde inte alls lika bra. Visserligen var rummen klart större men vi bodde nu på tredje våningen istället för tio steg från stranden. Man kunde inte längre höra vågornas brus när man skulle somna.
Men det tog inte lång tid innan jag älskade det där hotellet för simmade man ut lite kom man till ett korallrev som var naturreservat. Det var otroligt fint och det fanns massor med fina fiskar!
Utanför stenarna börjar revet och innanför var det perfekt för simon att ligga och titta på fiskar.
Stimmet ovan bestod av cirka 100 fiskar och de stötte vi på nästan varje gång vi var ute och snorklade. De var inte alls rädda utan man kunde komma väldigt nära dem.
Den här filuren kallade vi för tjockisfisken för den var ganska stor. Pappa läste sedan att de tydligen är ganska farliga.
Vi såg även två lionfish när vi snorklade men tyvärr hade jag inte kameran med mig då 😦 De är giftiga så vi höll oss på avstånd men jag är väldigt glad att vi såg dem för de är otroligt coola! Men dykklubben där på hotellet dödar dem så fort de får chansen för lejonfiskarna är inte naturliga där utan de förstör revet.
Det allra bästa med hotellet var enligt mig att det ingick ett fritt dyk varje dag. Så naturligtvis såg jag till att få dyka fem gånger när vi var där 😀 David var min parkamrat och vi hängde på de guidade dyken eftersom vi inte hade någon egen dykklocka. När vi ändå är inne på ämnet farliga fiskar kan jag ju tala om att vi såg en scorpionfish som tydligen inte dödar en men orsakar ”unberable pain”. Vi såg även en del vitpricka muränor och massa fina fiskar och koraller 🙂
De där fiskarna är lite coola för jag tycker att det ser ut som att de har ett extra öga där bak 🙂
På torsdagen skulle pappa, david och jag äntligen snorkla med delfiner! Hela familjen gick bort till akvariet där de hade en delfinakademi. Vi var fyra personer på två delfiner och man fick simma omkring med dem och dyka ner och man kunde klappa dem hela tiden. Dessutom fick man en puss av en av dem och så fick man testa att åka med dem 😀 Det var helt enkelt helt underbart!
Efter det gick vi och kollade på de övriga djuren och när simon gick fram för att kolla på flamingosarna satt det en pelikan precis under muren som simon inte kunde se och den sträckte på sig och bet honom i hakan! Självfallet blev han ledsen och efter det var han orolig att det lurade elaka pelikaner överallt. Men han klarade det bra trots allt. Elak pelikan:
Sen kollade vi på en show med ett väldigt skickligt sjölejon
Simon som har varit väldigt försiktig i vattnet tidigare blev helt plötsligt ett vattendjur på Curacao! När han väl kommit över sin rädsla att doppa huvudet ville han helt plötsligt göra det hela tiden. Därifrån var steget inte långt att börja kunna simma lite utan flytsaker. Han vågade även prova på att snorkla (fast utan själva snorkeln för pappa tyckte inte att det var en bra idé att han lärde sig andas under vattnet).
Vi åkte till huvudstaden en dag för att köpa t-shirts och kolla på alla husen. Staden är på UNESCOs världsarvslista så vi ville kolla in den.
Vi upptäckte att de på hotellet hade humor också och jag måste säga att jag verkligen älskar den här skylten som satt i en häck!
När det var dags att åka hem var det ingen som ville göra det (naturligtvis). Det gick ändå ganska bra att flyga och som kontrast till det lilla flygplanet vi åkte med mellan Aruba och Curacao åkte vi nu ett superstort flygplan. Det fick plats tio personer på varje rad (3+4+3) och det var ändå ganska gott om plats. Jag tror att det fick plats 700 – 800 personer på planet! Man fick egen tv och det fanns gott om filmer och spel. Jag valde att se tre filmer så tiden stod inte still i alla fall.
När vi kom fram till Amsterdam där vi skulle mellanlanda hade vi 40 minuter på oss att komma till nästa gate. Först blev det kö för att visa passen sen var det kö för att gå igenom säkerhetskontrollen där mamma stoppades för att hon hade köpte blåcuracao (vätska). Hon hade köpte den på förra flygplatsen och den var förseglad och allt men tydligen fick man inte ta med sig dricka över 1 dl om man kom från ett land utanför EU oavsett om det var förseglat. De var väldigt långsamma de som jobbade där så simon och jag började gå mot gaten. Jag tror det tog cirka 20 minuter att gå dit. Gud vad stor den flygplatsen är! Vi kom dit när de skulle stänga och de hade ropat ut att vi och en familj till orsakade förseningar och var tvungna att komma med en gång. Helt otroligt nog kom både vi och den andra familjen med men då var vi lite försenade också.
Så vi lyckades ta oss hem men det enda jag sov under den natten var en kort stund i bilen på vägen hem.
Så till sist ska jag bara säga att det där var de bästa två veckorna i mitt liv och jag vill tillbaka!
Erridor's Blog 