Snorkla

När vi först kom till hotellet och kollade in hur omgivningarna såg ut blev vi besvikna. Det var stenar ute i vattnet som skärmade av stränderna och det fanns inga klippor vilket gjorde att snorklingen inte verkade vara något vidare. David fortsatte att vara besviken och efter en misslyckad snorkling beslöt han sig för att inte snorkla vid hotellet något mer. Han vill helst kunna dyka ner ett antal meter och att det ska finnas mycket att se på förutom fiskar. Jag däremot är mest ute efter att se livet under vatten och kan inte simma ner särskilt djupt utan tuber. Vi upptäckte efter ett tag att det fanns en hel del olika fiskar och vattendjur att se även om det aldrig blev djupare än ca 2 meter. Vi såg massor av olika fiskar i fina färger och en hel del annat. Här är en havssnigel

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Plattfisk

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hittade en varelse som hade lagt ner mycket tid på att dekorera sitt bo. Den stack ut huvudet ibland om vi låg bakom den vid ytan så att den inte såg oss. Den vågade sig dock aldrig ut helt så vi har ingen aning om vad det var.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi såg rockor också vilket jag tyckte bäst om. Den här sorten var det bara jag som såg:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En annan sort såg pappa, Simon och jag ett antal av en eftermiddag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pappa och jag såg en ål. Bilderna blev dock inte särskilt bra för jag var inte sugen på att simma särskilt nära då den liknande en orm alltför mycket.

Vi såg en drakfisk som låg och vaktade på en fisk som hade tagit sin tillflykt till en minigrotta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På pappas och min sista snorkeltur såg vi även en muräna. Jag var lite förvånad över att vi inte hade sett någon innan dess för på Curacao fanns det massvis.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pappa och jag hittade även den konstigaste fisken någonsin. Den var som en hybrid av fisk, däggdjur och fågel. Den drog sig fram på bottnen med sina armar men kunde även simma fram som en fisk. Den hade två vingliknande saker på sidorna och istället för vanlig fiskmun hade den tänder.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pappa och jag drog även iväg en dag på en snorkeltur med dykfirman. Vi åkte först till ett rev men där var sikten för dålig tyckte vår kapten så vi åkte till deras reservplats där det fanns ett fint rev.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

The Blue Hole

Några kvällar senare ringde jag och bokade en taxi och dagen efter kom det en liten minibuss och plockade upp oss alla tio. Vi hade läst på nätet innan vi åkte till Jamaica om ett ställe som hette the blue hole och skulle vara väldigt fint så vi ville åka dit men ingen hade några arrangerade resor dit. Taxichauffören var väldigt vänlig men tyckte att det var lite problematiskt att vi var tio stycken för minibussen var inte så stor. Till sist hade i alla fall alla lyckats klämma in sig och jag som satt längst fram för mig själv vid ett öppet fönster förstod inte alls vad de andra klagade över..

Vi åkte nästan en timme och kom efter ett tag in i landet där lokalborna bodde och det blev snabbt fattigt. Vägen blev allt sämre och sista biten var vägen extremt dålig. Det var imponerande att han kom fram överhuvudtaget och trots att han åkte så långsamt han kunde så skrapade bilen ändå i. På två ställen på vägen dit fanns det stånd där de sålde hashbrownies. Ett av de stånden stod bredvid en stig till ett ställe som hette blå hålet men vår taxichaufför sa att han skulle ta oss till det bra blå hållet så vi fortsatte 300 meter till. Det var inte som vi hade tänkt oss utan väldigt turistigt och man betalade för att få komma in. Man hade en guide med sig hela tiden som tog med en upp för vattenfallet och sen fick man på visa ställen hoppa ner från olika höjder. Trots att det inte var som vi hade tänkt oss hade vi väldigt kul och det var fint med djungeln och vattenfallen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På ett ställe fick de av oss som ville ta tag i ett rep och klättra nerför ett brant vattenfall. David fick sitta högst upp som vattendelare vilket hjälpte en hel del. När jag kom ner dit vattnet forsade fritt blev det ett ordentligt tryck mot fötterna så jag fick hålla hårt i repet. När man kommit nästan ner fick man släppa repet och hoppa sista biten. Gällde att hoppa ganska långt så man inte råkade hoppa in i berget. Simon överraskade och vågade sig på att klättra nerför vattenfallet! En av guiderna höll dock hårt i honom och hjälpte honom ner så han inte skulle svepas med av vattenfallet.

När man kommit ner för alla fallen kom man till ett rep som man fick svinga sig ut i om man ville.

Det allra sista man fick göra var att klättra upp på berget till vänster om bilden ovan (berget syns inte) och hoppa ut därifrån ner i vattnet som syns på bilden. Det var ca 6 meter högt och jag vågade faktiskt! Tack vare strandskorna gjorde det inte ens ont.

Till sist var det dags att åka tillbaka till hotellet och då lyckades jag övertyga de andra om att jag skulle få stanna och ta en geocach som fanns på vägen. Den låg bara 300 meter bort vid nedgången till det blå hål som jag läst om på internet innan. När vi väl kom dit så blev jag dock tillsagd att vi absolut inte kunde stanna utan att jag fick strunta i den där geocachen. Anledningen var att de stod och sålde hashbrownies en meter ifrån cachen och säljarna var väldigt på. Jag var helt klart besviken när vi sakta rullade därifrån.

 

Dunn’s river falls

Jag sålde in en utflykt till ett vattenfall via båt med ett stopp för snorkling till min familj så vi bokade det. Vi kämpade oss upp innan sju och var nere vid dykfirman strax efter åtta. Vi fick veta att det bara var vi och en familj på fyra som skulle åka den dagen och den andra familjen var försenad. De hade ringt till dem och frågat om de var på väg och fått veta att bara två av dem skulle komma. De som jobbade med bokningarna blev då lite tveksamma till att åka iväg med oss för de hade egentligen som policy att bara åka om gruppen var 10 eller flera. Vi väntade ett tag till men sen när de ringde igen visade det sig att familjen trodde att utflykten var nästa dag. Så vi blev ombokade till nästa dag vilket visade sig vara det bästa för mig för jag var matförgiftad den dagen. Jag och mamman från den familjen som vi åkte med hade beställt lax kvällen innan på den italienska restaurangen och vi blev båda dåliga dagen efter. Så för mig var det tur att den där familjen tog fel på dag för annars hade det blivit en väldigt jobbig utflykt för mig.

Nästa dag var vi bland de första till frukosten och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Den här gången var vi fler nere vid dykfirman som väntade på att få komma iväg. Jag tror att vi blev 17 stycken till sist som åkte till vattenfallet. Det tog ca 45 minuter att åka dit och vi hoppade fram på vågorna. Först trodde jag att det var väldigt skräpigt i vattnet men sen insåg jag att flaskorna inte var skräp utan märkte ut var det låg fiskeburar (vid tillfället trodde jag att det var fiskenät). Tydligen är Jamaicas vatten ganska överfiskade och det låg fiskeburar precis överallt. Kaptenen fick göra sitt bästa för att navigera fram och inte köra över dem. På vägen till vattenfallet såg vi några flygfiskar. En flög förbi precis framför båten och vi var imponerade över hur långt de klarade av att flyga.

Till sist kom vi fram och fick gå av båten. Simon skrattade åt mig när han såg hur vild min frisyr blivit av blåst och saltvatten. Vi kom till en liten strand där vattenfallet mynnade ut i havet. Efter att ha blivit tilldelade en guide och en fotograf fick vår grupp ställa upp sig i ett led och fatta tag i handen på den framför och den bakom. Sedan började vår färd uppför vattenfallet gåendes som en kedja. Det visade sig vara ett väldigt bra sätt periodvis för på en del ställen var det ganska strömt. Ibland kunde det vara bra med en hand som gav extra stöd när man skulle ta ett stort steg också. Förvånande nog var stenarna dock inte alls hala och vi fick veta att det berodde på att de skrapades varje morgon så att inget skulle hinna börja växa på dem.

Vattenfallet var inte överdrivet brant men det var långt så det tog oss ca 50 minuter att ta oss upp. Det var djungel runtomkring så det var väldigt fin natur att gå omkring i.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När vi hade gått ett tag hörde jag ett plask och folk som började att skratta så jag trodde att det var någon som hade trillat i. Det visade sig dock att det var tänkt och inget misstag. Där fanns det nämligen så att man kunde åka kana nerför. Man satte sig ner och lät vattenfallet svepa med en. Man fick hålla händerna bakom huvudet för att inte riskera att slå i huvudet. Även mamma vågade sig på att åka ner.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var en väldigt kul upplevelse och Simon tyckte att vi borde göra om det för att det var så roligt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

När vi var klara där gick vi på båten igen och åkte till ett korallrev. Fiskarna där var uppenbarligen vana vid att bli matade så de var inte så rädda för människor och en hel del kom nyfiket fram till oss. När jag låg och tog kort på några kom en upp bakom kameran som om den kollade vad jag höll på med. En simmade tydligen in i Davids cyklop och en fisk gick så långt att den smakade på min hand! Det gjorde inte direkt ont utan nöp till lite.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var inte särskilt djupt men det fanns gott om olika sorters fiskar. Simon blev förtjust i den här blå fisken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och jag tillbringade lång tid med att få till en okej bild på den här fina lysande fisken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hittade en liten blåsfisk också som hade gömt sig i sjögräset. Kan ni se den?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mer om Jamaica kommer. Idag har pappa och jag för övrigt varit ute på vår första skridskotur för säsongen. Det var blå himmel och solsken idag och 12 grader kallt. Vi höll på att förfrysa näsorna i motvinden men i medvinden var det skönt och vi behövde inte göra mycket för att ta oss framåt då. Det var plogat en riktigt lång slinga men vi nöjde oss med 1.2 mil eftersom det var första åket. Jag hade dessutom inte snört på mig pjäxorna ordentligt de första 4 kilometerna så de blev väldigt jobbiga för mig med en höger fot som wobblade fram.  Isen var inget vidare heller och periodvis var den riktigt dålig. Man fick kämpa för att hålla sig på benen hela tiden och två gånger föll jag. Inga skador som tur var utan jag kunde åka vidare. Att vara ute idag var en väldig kontrast mot Jamaica kan man lugnt säga…

 

 

Jamaica

I söndags morgon kom vi hem från tvåa soliga sköna veckor på Jamaica. Det var ca 10 timmars flygresa och vi låg 6 timmar bakom Sveriges tid så det blev kämpigt hela dagen att hålla sig vaken. Jag trodde på måndagen att jag hade lyckats klara mig undan från jetlag för jag var pigg hela dagen men på kvällen när jag skulle sova var jag fortfarande lika pigg för det kändes som att det fortfarande var dag.

På Jamaica bodde vi på ett väldigt stort hotell som tog ca 1500 gäster. Poolområdet sträckte sig långt men vi blev först besvikna när vi gick ner till stranden. Den var väldigt liten och det var grus istället för sand. Vi klagade lite på det när vi gick upp mot poolen och då var det en svensk man som hörde oss och sa att han hade hört att det fanns en till strand en bit bort. Vi gick på upptäcktsfärd senare och då hittade vi en annan strand ca 500 meter bort (skymdes av hus så man kunde inte se den från vårt ställe på hotellet) och den stranden var lång med fin sand. Det blev att vi nästan varje gång gick längs stranden längst ut på en udde där vi tyckte att det var mysigt att vara.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Allt det där är hotellet och stranden sträcker sig ut på höger sida och ut ur bild.

Hotellet hade till och med sitt egna lilla torg med affärer, barer och en läkarmottagning på baksidan. Alla på hotellet hade all inclusive så de hade gjort hotellet så att man inte skulle behöva åka därifrån annat än för utflykter.

Vi åkte till Jamaica med en annan familj där pappan fyllde 50 år på nyårsafton. Det var väldigt trevligt att åka med dem och när man var så många fanns det alltid någon som ville bada, spela kort eller liknande.

Våra rum var rymliga med en stor himmelssäng, soffa och soffbord. Balkongen vätte mot poolen och havet så vi hade fin utsikt. Även badrummen var stora med separat dusch och badkar. David och jag fick dock lite problem. Luftkonditioneringen fungerade i vårt första rum så vi gick ner till receptionen och sa att vi ville byta rum om det fanns något ledigt i närheten. Det gjorde det nästa dag sa de så vi behövde bara sova utan luftkonditionering en natt. Jag väcktes under kvällen (vi gick och la oss tidigt eftersom det enligt vår tid var sex timmar senare) av att telefonen ringde. Jag letade förgäves runt i rummet och hittade den till sist inne på toaletten. När jag väl hittade den hade de lagt på men vi räknade senare ut att det måste ha varit från receptionen. Sen på morgonen ringde de från receptionen och då visste jag ju var telefonen var så då hann jag svara. De undrade om vi fortfarande ville byta rum och när jag svarade ja bad de oss komma ner till receptionen senare under dagen. När vi sen kom ner sa de att vi skulle få ett rum om vi kom tillbaka om en halvtimme. Jag tror att vi var där sammanlagt fyra gånger innan vi äntligen fick nycklarna till vårt nya rum. I det rummet fungerade inte safety boxen men det orkade vi inte bry oss om. Det fanns å andra sidan en telefon även i sovrummet vilket var ett plus. Ett annat problem med rummet som även mamma, pappa och Simon hade var att teven när som helst kunde få för sig att sätta igång. Inte så roligt mitt i natten kan jag berätta! Vi ryckte därför ut sladden men fick oss några dagar senare en chock igen när den satte igång för då hade städerskan satt i sladden igen.. Men i det stora hela var rummen väldigt bra och vi var nöjda.

Första utflykten vi gjorde så åkte vi till the luminous lagoon. Det var på kvällen och vi åkte buss 30 minuter för att sen gå på en liten båt och glida ut i mörkret på lagunen. Himlen var super fin och jag har aldrig sett fler stjärnor någon gång. Efter att vi åkt ett litet tag kunde man se att vågorna som båten orsakade gjorde att vattnet lyste blått. Man kunde se att fiskar rörde sig i vattnet för då lyste det blått där. Efter ett tag stannade de båten så att de som ville fick klättra ner i vattnet. När man slängde sig ut blev det lysande vågor runt omkring och likadant när man simmade. Det allra häftigaste var ändå när man lyfte upp armen och det rann klarblå lysande vattendroppar nerför armen. Det här var en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv! Det finns tydligen bara fyra sådana här ställen i världen och om jag kommer förbi ett till sånt vill jag uppleva det igen! Man fick dock simma omkring hela tiden för det var grunt och botten var väldigt lerig. Den var len och trevlig om man snuddade den med fötterna men om man satte ner fötterna lite djupare blev det ytterst otrevligt. Så det gick inte att trampa vatten direkt.

Nu hinner jag inte skriva mer idag men fortsätter så fort jag får tid igen.