Vi hittade wifi idag på McDonalds, tur att man alltid kan lita på dem!
Hotellet är okej men väldigt konstigt ritat. Läget är nice och vi behöver bara gå över vägen för att komma till en fin strand 🙂 förmiddagen spenderades på stranden och det blev både kast med boll och beachball (och bad men det är så självklart att det inte behöver skrivas..)
Efter lunchen gick vi till dykbutiken vilket var drygt 2 km. Vi bokade 6 dyk och ska alltså få dyka torsdag, fredag och lördag 🙂
Vi åt toasts vid fem och sen vandrade vi iväg för att geocacha. Vi ville ha så lite som möjligt att bära så vi tog inte med oss någon vattenflaska vilket vi kom att ångra ett antal gånger under färden. Målet var en cach som låg ca 5 km bort och det låg en till på vägen. Det var väldigt varmt att gå trots att vi hade väntat till den värsta värmen skulle vara över. Den första cachen hittade vi utan problem och sen var det bara att fortsätta gå. Till sist kom vi fram till en hamn där det låg många stora fina båtar. Magnus uppskattade det samlade värdet på båtarna till 2 miljarder!
Vi gick ut på piren och klättrade ner till vattnet. Vi hade lagt ner min iPhone, klocka och penna i en vattentät påse och kunde därför påbörja simningen över till ön där geocachen låg. Det var väldigt klart och fint vatten och många fiskar på vägen 🙂 väl framme vid ön var jag oerhört tacksam över att jag hade strandskor på mig för det var väldigt stenigt och det blev inte bättre när vi kom upp på ön.
Självfallet låg cachen högst upp på ön och den krävdes en hel del letande innan vi lyckades hitta den. Det kändes riktigt skönt när vi fann den för vid det laget hade vi börjat misströsta och trodde att den långa vandringen hade varit förgäves. När vi började simma tillbaka upptäckte Magnus att påsen hade börjat läcka. Den hade gått sönder undertill och påsen var full med vatten. Magnus tömde ut allt vatten och simmade med den över huvudet resten av vägen men när vi kom fram visade det sig att min mobil var död 😦 visst hade den varit seg ett tag men det var ändå ett hårt slag att min vän var död. Vi torkade den och ska vänta 24 timmar för att sen försöka slå på den igen. Det är en otroligt liten chans att den börjar leva igen men hoppet är ju det sista som överger en.
Vägen tillbaka var lång men det som höll oss uppe var tanken på mat och dricka. När vi väl kom fram till hotellet så visade det sig dock att vi hade tagit fel på tiden och restaurangen stängde en halvtimme tidigare än vi trodde! Sjukt besvikna tog vi oss hit till McDonalds och jag sitter nu och bloggar på Magnus telefon efter att ha ätit en mycket efterlängtad middag!
Börjar fundera på om oturen beror på att jag aldrig fick någon resemuffins…