70 år

Dagen började med att Simon och jag åkte till en lagtävling i pingis. De var tre killar i laget och de hade spelat två helger redan och kvalificerat sig till slutspelet. De vann kvartsfinalen men slutade till sist på en fjärde plats. Det viktigaste var ändå att de fick medaljer 🙂 Simon får sin nästa gång han träffar sina lagkamrater för vi blev tvungna att springa till bilen efter att han kört sin sista match. Vi skulle nämligen hem och byta om och sen åka till Vasamuseet. Vår familj, våra kusiner och mormor och morfar skulle dit på guidad visning. Vi firade att mormor och morfar blir 70 i år med museet och restaurang. Jag blev hjärtligt trött på det museet under högstadiet för vi var där en del och det finns helt ärligt inte så mycket att göra där (inte som tekniska och naturhistoriska). Trots detta var det trevligt idag och vi fick lära oss en hel del under guidningen. Det var bara vi och guiden så vi hade alla chanser att ställa frågor. Jag tyckte att det var väldigt intressant att man byggde ett likadant skepp som blev klart bara året efter och den enda betydande skillnaden man gjorde var att göra skrovet en meter bredare. Detta innebar att äpplet som skeppet hette kunde segla i 30 år. Efter det sprängde man äpplet invid en ö för att andra skepp skulle bli tvungna att ta en annan väg som man kunde ta tull på.

Efter det åkte vi till restaurangen ute på Djurgården och var där i hela fyra timmar! Det var god mat men jag blev besviken på efterrätten.

Väl hemma har jag lyckats både att slå sönder ett stort glas fyllt med vatten och lägga tröjärmen i youghurten. Dags att gå och lägga mig.

Vår

Det var väldigt skönt väder idag så efter att jag hämtat Simon satt vi ute på verandan och åt glass. Det var första glassen utomhus i år (i Sverige) och med solen som värmde kändes det verkligen som vår. Efter det spelade vi goggos, kastade frisbee (102 kast i rad!) och körde handboll.

irriterande

Okej jag är inte särskilt teknisk av mig så det finns en stor risk att det här inlägget kommer innehålla en del felaktigheter men jag tror att saker och ting heter som jag skriver.

Vi har trådlöst internet och jag har därför en mackapär på ett usb som gör att min dator får tillgång till internet. Häromdagen slutade den plötsligen att fungera så jag kunde inte surfa. Jag är ganska beroende av internet och imorgon har jag dessutom  två uppsatser som ska skickas in. Imorse körde jag därför till centrum och köpte en ny sådan. När jag kom hem och satte in den fungerade det dock fortfarande inte. Jag har därför varit tvungen att sitta i vardagsrummet idag utan min skrivbordsstol, tangentbord (integrerat tangentbord räknas inte för det är inget skönt att använda) och mus och med mina föräldrars långsamma bärbara dator. Pappa och jag upptäckte redan igår att alla internetsladdar vi hade var för korta så därför provade jag inte det utan köpte en ny usb idag. Efter att han pratat med min bror ikväll som kan klart mer om datorer än jag så testade jag i alla fall en internetsladd. Det visade sig fungera så nu måste jag åka och köpa en sådan imorgon för just nu har jag en sladd liggandes tvärsöver rummet som jag bara vet att jag kommer att snubbla på om den inte åker bort inom kort.

Bakslag

Ett kallt bakslag men det var fint imorse i alla fall!

Blåsdag

Pappa, Simon och jag utnyttjade denna blåsdag genom att gå ner till fotbollsplanen
och flyga drake. Mamma och pappa hade köpt den för flera år sen men glömt bort den. Den ser ut som en örn och den är gjord så att vingarna fladdrar så att den låter häftigt. Vi hade dock svårt att hålla den uppe i kastbyarna som rådde. Ibland kändes det som att den försökte attackera oss! Vi hade ändå kul och ibland var den nog uppe i luften i närmre en halv minut. Jag vet att man inte vinner några tävlingar på det direkt men vi hade säkert kunnat vinna en tävling i snyggast störtdykning 🙂

Lördag

Vi gick upp redan kl tre på natten och gick ner till lobbyn för att vänta på bussen som skulle föra oss till flygplatsen. Den var försenad så vi fick sitta och halvsova i fåtöljerna ett tag. Pappa kom in och berättade att det var kö där ute och mitt omtöcknade tillstånd tänkte jag att han menade att det var en kö med människor som väntade på bussen. När väl bussen kom visade det sig att det inte alls var någon kö till den för det var bara vi och en annan familj som skulle åka med den men däremot var det bilkö utanför hotellet. Så strax innan fyra natten mellan fredag och lördag satt det fortfarande folk ute på restauranger och det var bilkö!

När vi checkade in kollade han våra pass väldigt noga och sen direkt efter det var det passkontroll. Jag tror att vi blev tvungna att visa passet vid tre tillfällen och boardingkortet vid fem. Till och med när vi gick på planet var vi tvungna att visa boardingkortet! Jag sa att jag skulle sitta bredvid David men det räckte inte.  De skulle ändå prompt se det för att, som dem sa, vara säkra på att jag gick på rätt flygplan..

Fredag

På fredagen gick vi upp hyfsat men var väldigt sega så vi kom inte iväg från hotellet förrän vid halv elva tror jag. Vi skulle åka till en galleria där de har byggt en inomhus skidbacke. Tunnelbaneingången är ganska lång och när vi hade gått halvvägs (inte kommit fram till spärrarna än alltså) var gången avspärrad och på en skylt stod det att tunnelbanan inte öppnade förrän kl ett på fredagar. Ganska snopna gick vi tillbaka till hotellet och la oss på stranden istället. Så det blev ett antal timmar på stranden och pappa, jag och Simon hade en femkamp med mamma som domare. Bland annat skulle man bygga den högsta sandhögen och hitta den största snäckan. Jag minns inte vem som vann så då kan vi dra slutsatsen att det inte var jag i alla fall. Efter en sen lunch gav vi oss av till tunnelbanan igen och den här gången gick det bättre (vi var dock överens om att det var bra att den hade varit stängd innan så att vi fick hänga på stranden när det var varmt och skönt).

När vi kom fram till gallerian följde vi skyltarna mot skidbacken och kom snart fram till en glasvägg. På andra sidan den såg man liftarna upp till backen och ungar som åkte pulka och hade skidskola. Vid den lilla poolen hade de pingviner ibland men vi missade dem

 

 

Det visade sig att man bara fick åka om man redan kunde åka för annars var man tvungen att gå i skidskola. Simon har aldrig stått på ett par slalomskidor så han fick därför inte åka. Han blev inte alls ledsen över det för mamma sa att de två kunde gå till leksaksbutiken istället. Så pappa, David och jag gick in och hyrde skidor och så fick man låna täckbyxor och jacka. De var dock väldigt tunna så vi frös ändå en del då det var minus två grader i rummet där backarna var. Det ingick inte heller vantar men det köpte pappa åt oss alla tre vilket var tur. Det tog ett bra tag att få all utrustning men till slut gick vi genom dörrarna ut till snön. Det första jag såg var en indisk kvinna som glatt kastade upp snö i luften och hennes pojkvän fotade. Det var ganska många som inte hade hyrt skidor utan bara var där inne för att njuta av snön, ta liften upp och kolla hur det såg ut eller kolla på när barnen hade skidskola eller åkte pulka. Det var även några kvinnor helt klädda i svart med sjal för ansiktet som hade lite snöbollskrig med varandra medan de väntade på barnen. Vi tog sittliften upp och under tiden tittade vi på de som åkte. Det var inte särskilt många turister där utan de flesta verkade som om de bodde i Dubai men tillbringade en fredagkväll i snön. Vi trodde inte att de skulle vara särskilt bra på att åka med de flesta var riktigt duktiga. De ända som vi såg som var helt värdelösa var två turister som inte verkade ha stått på ett par skidor förut. Backen var inte särskilt hög men det var ändå helt okej speciellt med tanke på att den var uppbyggd. Den var så pass stor att den delades upp så man kan säga att det var två nerfarter. En del av ena backen hade de varningsskyltar på om att bara experter fick åka där men jag skulle säga att den delen var som en röd backe. Trots att det inte var särskilt stort var det ändå riktigt roligt att åka och en väldigt surrealistisk upplevelse!

Väl tillbaka till hotellet var det bara att packa och gå och lägga sig för att få några timmars sömn.

Torsdag

Torsdagen började också med sol och bad men sen efter lunchen begav vi oss av till metron för att åka till den gamla staden och besöka guldmarknaden. Innan hade vi bara befunnit oss bland alla andra turister och det hade varit rent, häftiga byggnader och säkerhetsvakter med jämna avstånd. När vi gick av metron var vi plötsligt de ända turisterna på mils avstånd och alla runt omkring oss var indier. De bodde i det området (och jobbade på hotellen och galleriorna där vi varit tidigare). Istället för affärer med märkeskläder och liknande fanns det massa kemtvättar och butiker som sålde fårhuvuden.. Mamma och pappa tog fram kartan och dividerade om vilket håll vi skulle gå åt men till sist bestämde de sig och det visade sig bli rätt. Vi skulle se den gamla staden men den verkade relativt nybygg så vi tror att den var byggd så att man skulle kunna se hur det såg ut förut. I mitten av det området hittade vi några meter av en gammal mur som var från 1800-talet (inte så imponerande tyckte vi). Vid det laget var vi ganska trötta, varma och besvikna så vi gav oss vidare för att hitta guldmarknaden. Den skulle ligga på andra sidan vattnet  så vi skulle hitta en båt för att ta oss dit. Det fanns dock inga båtar på det första stället som kartan ledde oss till så vi fortsatte gå längs kajen. På vägen möttes vi av massvis med fåglar och jag försökte gå försiktigt och se upp för att inte få något hemskt i håret. När vi kom längst ut där kartan hävdade att det skulle finnas båtar möttes vi enbart av massa indier. Det verkade som att de skulle ha någon religiös högtid i någon av de byggnaderna och alla som stod i kön var barfota. De fick även påsar med bröd och girlanger (heter det så det man hänger runt halsen?). Vi kände oss helt malplacerade där så vi vände och gick tillbaka istället. Jag tyckte att vi kunde kunde fråga någon av de som körde båtarna på bilden för de kom med indier till högtiden och enligt mig kunde de ta med oss tillbaka. Men de andra höll inte med mig.

Vi kom fram till att det bara var till att gå tillbaka till metron och ta den till guldmarknaden men vi var alla trötta så vi sökte upp ett fik först. Det blev ett fik som låg i den gamla staden och det var riktigt fint. Vi gick in i en innergård och slog oss ner i sköna fåtöljer under ett träd. Mamma, pappa och David beställde in två english afternoon tea så det kom in två ställningar med scones, muffins, snittar och frukt. Riktigt gott och Simon och jag delade på en chokladkaka dessutom. Så vi blev alla väldigt nöjda med fikat i alla fall.

När vi kom fram till guldmarknaden var det inte alls som vi hade tänkt oss. Det var mamma och jag som ville dit och jag hade tänkt mig att det skulle vara massa bord/stånd bredvid varandra där folk sålde guldsmycken. Istället var det ordentliga smyckesbutiker. Vi fönstershoppade lite men något riktigt köp blev det inte för det var till mesta dels väldigt dyra smycken. En del halsband liknande mer en ringbrynja och täckte hela framsidan av överkroppen. Vi gick in på en sidogata för att se ifall det fanns någon annan sorts guldmarknad längre in (för vi förstod inte varför det där skulle vara ett turistmål). Vi hittade dock ingen annan guldmarknad utan istället sålde de sjalar (skrev först själar..) längre in. De som sålde var otroligt på och hängde till och med en sjal över axeln på mig för att få oss att stanna och handla. Vi vände därför ganska snabbt.

När vi tog metron hem gick vi på en vagn som visade sig vara för kvinnor barn den tiden på dygnet. Mamma, Simon och jag fick sittplatser och det fanns gott om plats och sittplatser kvar där. Pappa och David fick istället stå två meter bort bakom den gula markeringen tillsammans med alla andra män och trängas. Det var verkligen packat där!

Dagen avslutades med UNO-spelande och hamburgare på en restaurang på hotellet. En dj spelade hög musik precis utanför och bland annat swedish house mafia 🙂

Onsdag

På onsdagen beslöt vi oss för att ta en chilldag. Så vi sov lite längre och tog det lugnt vid frukosten. Sedan var vi fem stycken som la oss på solstolar och försökte få lite färg. Den enda som verkligen lyckades var David. Vi tog även promenader på stranden och lekte med bollen i vattnet.

Här är några sandslott som fanns en bit bort:

 

 

Tisdag

Tisdagen bar det av till Burj Khalifa som är världens högsta byggnad. Tyvärr fick man bara åka halvvägs upp så vi gick av på 124e våningen. Hissresan tog bara 1 minut och de hade lagt in ganska häftig ödesmättad musik. Väl uppe hade man väldigt bra utsikt men det var ganska gott om människor så vi fick vänta ett tag ibland för att ett fönster skulle bli ledigt.

Kan ni hitta metrostationen i bilden ovan? Klart snyggare än Stockholms stationer!

När man kollade på alla skyskraporna kändes det som att arkitekterna hade fått fritt spelutrymme. De har inte alls behövt tänka på att byggnaderna ska passa ihop med varandra utan ju häftigare och unikare desto bättre.

När vi var nöjda med att kolla på utsikten åkte vi ner och gick ut i världens största galleria. Det var sjukt stort och vi såg antagligen bara en bråkdel av den och alla affärerna. Vi shoppade en del och tittade fascinerat på vattenfallen, skridskorinken och akvariet.

 

 

Jag såg några shejker som var ute och shoppade och de gjorde det med stil. De hade hyrt en eltaxi och några män bar påsarna åt dem till taxin och det var många påsar!

När pojkarna var hjärtligt trötta på att shoppa gick vi och köpte glass och satte oss på en uteservering med utsikt över fontänen. Den är tydligen världens största dansande fontän och vi såg ett uppträdande. Det var ganska häftigt med vattnet som sprutade och gungade i takt med musiken och i slutet sprutade det ca 100 meter upp i luften.

 

 

Vi såg även Burj Khalifa utifrån