Hemma igen

Sen jag kom hem från Skottland har det varit ganska fullt upp faktiskt. På fredagskvällen slog jag in Simons paket från mig och David och ordnade en skattjakt. Den avslutades med att han hittade nyckeln till min skattkista där presenterna låg.

Morgonen därpå väcktes jag av skön sång från familjen och fick frukost på sängen. Mycket trevligt och jag fick bland annat en shoppingtur i present så vi ska ge oss ut när sommarrean börjar och försöka hitta kläder till när jag ska börja jobba. Efter lunch mötte Simon och jag upp Sofia och gick på medeltidsmarknaden. Vi kom lite senare än tänkt för jag fick punka på bakhjulet på vägen dit. Marknaden var sig lik från tidigare år och som vanligt var det bra väder när tornerspelet var.

Väl hemma igen hade mormor, morfar och farmor kommit och det var dags för fika. Vi kunde sitta ute vilket var väldigt trevligt och överlag var det faktiskt bra väder på min födelsedag även om det kom en skur runt lunchtid.

På söndagen åkte jag in till stan och mötte Jerome och Fivos som spelade pingis med mig i Stirling. De ville besöka Stockholm och jag var deras guide 🙂 De berättade att de ville gå och kolla på den stora båten på ett museum vilket naturligtvis var Vasa. De ville det redan dagen innan och hade tagit en Djurgårdsbåt men trodde att de hade kommit till något helt annat ställe så de visste inte om att de hade varit på samma ö som Vasa. De berättade att de hade sett karuseller och ett akvarium så jag förstod att de hade hamnat på Djurgården och förklarade att de hade varit ca 100 meter från museet som de ville till. De blev inte helt glada när de förstod det men vi tog båten över och gick dit så då var de nöjda. De var väldigt imponerade över hur stort och gammalt skeppet var och vi spenderade ett bra tag där.

Det blev att vi gick väldigt mycket den dagen. Vi gick från Djurgården till Kungsträdgården där vi åt vår mcdonalds mat och sen bort till Seregelstorg och vidare till Hötorget längs Drottningsgatan. Därefter gick vi till gallerian och åt brownies med glass (så gott!) och sen bort genom gamla stan till Slussen och vidare till Hornstull och Långholmen där de hade bott i ett gammalt fängelse som nu är ett vandrarhem. Därefter tog vi oss hem till mig. Följande två dagar spenderade vi i Tyresö. Jag visade dem slottet och Notholmen och i övrigt spelade vi och sportade. Vi gick en runda i Alby och spelade frisbeegolf vilket de båda tyckte var väldigt kul. Jerome visade sig vara grym på att kasta långt och vann.

Naturligtvis introducerade jag dem även för kubb 🙂 Det blev en väldigt lång omgång som de ledde nästan hela tiden men jag lyckades komma om i slutet och vinna.

När de fick veta att vi hade en pilbåge ville de gärna testa på det. Ingen av dem hade skjutit förut men tydligen ska det startas en pilbågsskytteklubb i Stirling nu till hösten som Fivos redan hade anmält sig till så det blev en hel del skjutandes under de här dagarna.

I övrigt så spelade vi en hel del Mariokart (tv-spel) och magic (ett sorts kortspel). Vi var även ute och åkte skateboard.

Portsmouth + Stirling

Sista dagen skulle jag vara på flygplatsen Heathrow utanför London vid två så vi hade inte särskilt mycket tid på oss att göra något den dagen. Redan på planeringsstadiet åkte de vita klipporna i Dover bort vilket var synd för jag ville åka dit. På närmare avstånd låg ön Isle of Wight så vi tänkte att vi kunde ta oss dit men vi kollade kvällen innan och det var för dyrt och tog lite längre tid än vi trodde så det kändes inte värt det. Vi åkte därför till staden Portsmouth istället och vandrade omkring där några timmar. Vi parkerade vid havet och njöt av havslukten ett tag. Vi plockade även två geocacher.

Även här hittade vi en kyrka/katedral som vi var inne i och tittade.

Vi avslutade vår vistelse i Portsmouth med att köpa glass. Jag provade för första gången på en snowcone men var väl inte överdrivet imponerad så kommer inte att köpa det igen.

Därefter tog jag flyget tillbaka till Skottland. Jag landade i Edinburgh och tog ett tåg till Stirling. Den kvällen ägnades åt att packa ihop allting för nästa morgon åkte jag därifrån för alltid. Kändes helt klart ledsamt att lämna det bakom mig men det är väldigt skönt att vara hemma nu. Jag föredrar utan tvekan att bo i Sverige men jag kommer att sakna mina vänner därifrån, att ha gångavstånd till det mesta och möjligheten att testa på så många saker. Här är en lista med nya saker som jag provade på under de här två terminerna:

Ultimate frisbee

Lacrosse

Kajak (de hade speciella kajaker för forsränning)

Undervattenshockey

Curling

Fäktning

Yoga

Pilates

Tai Chi

Quidditch

Landhockey

Stonehenge

På onsdagen lämnade vi det fina vandrarhemmet bakom oss för gott och begav oss först till staden Bath i England. Vi hade ingen aning om vad vi skulle hitta på där så vi började gå mot centrum helt enkelt. Vi kom förbi Jane Austens hus som vi gick in i och tittade lite grann men vi betalade inte för den guidade turen som visade hela huset. Vi kom även förbi en katedral som vi gick in i.

På torget mitt emot katedralen fanns ett romerskt bad som Corinna och jag betalde för att gå in i. Det är ca 2000 år gammalt men jag hade nog tyckt att det var ganska tråkigt att gå omkring där om det inte var för att vi gick med i en gratis guidning. Hon berättade massa intressant saker om badet som att en av källorna ansågs ha helande krafter så sjuka människor kom dit och badade tillsammans vilket innebar att någon som redan hade nedsatt immunförsvar hamnade bland massa olika baciller. Det vattnet ordinerades sedan av läkare till sjuka människor att dricka. De kunde bli tillsagda att dricka hela 4.5 liter av det innan frukost. Det gällde att de var där tidigt på morgonen och hämtade vattnet innan folk började bada i det. Vi fick även veta att folk brukade slänga i blyplattor med böner eller förbannelser. En förbannelse som de hade hittat var någon som hade fått en mantel stulen och ville att tjuven skulle dödas och inte få sova eller få några barn.

Efter Bath åkte vi till Avebury henge. Det är den största stencirkeln i Europa och stenarna är ca 4 600 år gamla. Till skillnad från Stonehenge så är de här stenarna inte lika populära för turister vilket innebar att det inte var så mycket folk där och vi kunde gå omkring fritt och röra stenarna.

Isabella hade kul och fotobombade mig 😛 Kan ni upptäcka henne?

Efter det åkte vi vidare till Stonehenge eftersom jag väldigt gärna ville kunna säga att jag har varit vid Stonehenge. En rundresa i England kan inte vara komplett utan att ha sett de stenarna. Till sist såg vi dem från vägen men vi var tvungna att fortsätta köra ett bra tag innan vi kom fram till en parkeringsplats. På bilvägen in till parkeringsplatsen möter vi plötsligt en bil som kör på fel sida. Corinna körde också över på fel sida för att komma undan henne och ganska skärrade kunde hon parkera bilen. Väl ute såg vi en skylt där det stod att det kostade 15 pund att komma in till Stonehenge. Vi hade inte den minsta lust att betala det så vi började fundera på om det var möjligt att smita in. Det var inga problem att ta sig in på vägen som ledde dit så vi började gå. Ibland kom det förbi bussar som körde från parkeringsplatsen till Stonehenge så vi började fundera på om det kunde vara bussen som kostade. Efter att ha gått ca 2.5 km kom vi fram och såg då att stenarna var inhägnade och att det fanns biljettkontrollörer där. När vi kom fram till vakterna sa de att det var stängt så vi förklarade att det var lugnt då vi ändå inte hade några biljetter. Vi tänkte gå upp längs en liten väg för att försöka få en halvhyfsad bild på stenarna trots allt men då berättade en av kontrollörerna för oss att vi kunde gå in i en hage och följa staketet en bit så skulle vi komma till ett bra ställe att ta kort på som bara var ca 10 meter längre ifrån än om vi hade betalat. Så vi gick naturligtvis och stenarna syntes mycket riktigt väldigt bra där. Jag förstår inte att de kan ta betalt så mycket för Stonehenge och man får ändå inte komma jättenära om man betalar. Avskärmningen är inte särskilt imponerande så folk kan ju utan problem ta sig in senare på kvällen när biljettkontrollörerna har gått hem.

När vi var nöjda med våra kort fick vi gå tillbaka. Därefter åkte vi sista biten till den lilla byn Romsey där vi skulle övernatta. Jag trodde att det skulle vara ett hotell men det visade sig vara en pub.

Vi såg antagligen väldigt förvirrade ut när vi kom in i baren så efter en liten stund kom barkillen fram till oss och undrade om det var vi som skulle sova där under natten. Vi fick gå in i baren för att komma till trappan som ledde upp en våning där det fanns fyra rum. Vi hade familjerummet som visserligen var väldigt stort men låg precis ovanför baren så vi hörde musiken utan problem fram till klockan 12 då puben stängde. Det fanns två dubbelsängar och två singelsängar och de andra två paxade dubbelsängarna snabbt. Den första sängen jag provade var totalt värdelös men säng nummer två var helt okej. Det fanns inget badrum i sovrummet utan man fick gå ut till trappan så fanns det ett där.

Vi tänkte att eftersom vi bodde ovanpå en pub så borde det inte vara något problem att få mat men de serverade inte mat. Vi fick därför ge oss ut i byn på jakt efter mat. Nästa pub vi kom till serverade inte heller mat men de berättade att det bara fanns två pubar i byn som gjorde det och förklarade för oss hur vi skulle hitta dit. Tredje stället gillt och det var väldigt god mat dessutom så vi var nöjda. Jag provade på en cider med smaken kiwi lime vilket var väldigt gott.

Brecon beacon

Tisdag morgon gick vi upp hyfsat och åkte iväg till ett ställe i Wales som heter Brecon beacon. Först skulle vi till ett multisport center där de hade klätterväggar, ridning, segling, höghöjdsbana och linbanor. Vi ville dit för att testa linbanorna. Vägen dit gick längs smala vägar och vi var tvungna att stanna till vid två tillfällen för att först kor och sen får hade förvillat sig upp på vägen. Vi var lite oroliga att vi inte skulle få åka linbana utan klättra inne istället för de hade varnat att de ställde in uteaktiviteterna om det var för dåligt väder och det regnade lite och blåste en del. Vädret var ändå okej när vi kom fram så vi fick ta på oss utrustningen och knata upp till den första delen av linbanan. Vi var en grupp med fem plus två instruktörer. Det funkade som så att man åkte en linbana och sen fick man vänta ikapp resten av gruppen på en platå och sen åkte man vidare. Det var instruktörerna som säkrade fast och tog loss en hela tiden vilket kändes lite onödigt efter att ha klättrat höghöjdsbanorna utanför Norrköping på egen hand. Vi hade kul och speciellt andra delen av linbanorna var bra men det var inte lika bra som det verkade på deras hemsida så jag var lite besviken. Linbanan på det stället utanför Norrköping är bättre för den är längre och då får man åka över en sjö. Fördelen här var att det var många fler långa linbanor.

Den sista linbanan var lång och gick över en äng med hästar. Man flög ganska högt över dem men de blev rädda ändå och sprang iväg. Det intressant var att de aldrig lärde sig utan blev rädda och sprang iväg för att därefter direkt gå tillbaka igen för att bli iväg skrämda igen när nästa person kom. Vi fick några regnskurar på oss medan vi var ute (vi höll på ca 2 timmar) och då stod vi och väntade ett litet tag till det slutade att regna vilket bara brukade ta några minuter. Det var tur att det inte regnade alltför mycket för då hade vi inte fått åka eftersom bromsarna inte tog så bra när linan var blöt.

Efter en lunch som vi åt i receptionen åkte vi vidare för att komma till en vattenfallsvandring i Brecon beacon. Jag hade planerat att vi skulle gå den långa turen men det visade sig att den skulle ta ca 4 timmar i den terrängen så de andra två orkade inte. Jag blev väldigt besviken för det skulle finnas fyra vattenfall på den slingan och jag ville framförallt se det sista av dem. Det blev därför en kompromiss där vi gick till det första och det sista vattenfallet vilket tog oss ca 3 timmar med stopp. Det första vattenfallet var helt okej men man stod på en höjd en bit ifrån så man kunde inte komma så nära som jag ville.

Nästa vattenfall var helt suveränt och jag är så glad att vi gick dit! Det som var så coolt med det var att man kunde gå in bakom det. Jag var där bakom ett tag och gick över till andra sidan och efteråt kändes det nästan som att jag hade tagit en dusch för jag var så väldigt blöt (framförallt om byxorna då jag hade varit förutseende nog att dra på mig en regnjacka).

Det var väldigt många trappsteg att gå upp för att komma tillbaka till stigen igen men det var det helt klart värt. Vädret fortsatte att vara ostadigt även de här timmarna och växlade mellan solsken, regn och hagel. Det kändes som att det byttes var 20:e minut. Efter detta åkte vi tillbaka till vandrarhemmet där vi lagade mat och softade under kvällen.

Cardiff

När vi vaknade på morgonen och tittade ut så regnade det så jag tog på regnjackan och tog paraplyet i handen när vi gick ut. När jag fällde upp paraplyet tog det dock inte många sekunder innan det blåste ut och in. Vädret var hemskt och det blåste något väldigt så det var bara att lägga ner paraplyet i fickan. Som tur var så regnade det inte så länge och sen hade vi uppehåll resten av dagen. Vi gick runt i stan och kom fram till slottet och en stor park som låg bakom. Parken var riktigt fin och eftersom vi hade så gott om tid tog vi en lång promenad där.

Vi stötte på en väldigt orädd ekorre.

Jag fick också leta efter några geocacher under dagen och det gick sådär. Jag tror att vi hittade tre av sex cacher som vi letade efter men vi hittade den som var i den här parken i alla fall.

Efter en god lunch på en restaurang som hade halva priset på måndagar så gick jag och Corinna ner till hamnen. Det fanns några coola byggnader där med.

Vi såg ett konstverk som en tjej hade gjort av sidor från böcker. Väldigt häftigt men jag hoppas att det inte var några bra böcker som hon förstörde.

Fastän vi bara var i Cardiff under måndagen gick vi nog över en mil.

Birmingham

Eftersom vi var så nära Birmingham passade vi på att åka dit under förmiddagen. Det fanns inte så jättemycket att göra när vi inte kunde shoppa men vi kollade lite på intressanta byggnader. Byggnaden i bakgrunden är till exempel deras bibliotek:

Den här byggnaden har jag ingen aning om vad det är.

Därefter var vi lite kulturella och gick på konstmuseum. Det var väldigt likt andra konstmuseum med väldigt skum konst.

Den vita ska föreställa en kobraisbjörn.

Efter en lunch hemma hos Isabella tog vi väskorna och åkte vidare mot södra Wales. Vi tog ett stopp på vägen dock i Stratford som är Shakespears födelsestad. Isabella och Corinna betalade för att få gå in i huset som han föddes i och fyra andra hus men jag tyckte inte att det var värt ca 200 kr så jag tog en promenad i den söta lilla byn istället. Jag visste inte vilket hus som var Shakespears men många stannade och fotade sig framför det här gamla huset så jag tog ett kort och det visade sig vara det rätta huset.

Sen åkte vi vidare till Cardiff där vi sov tre nätter. Det var ett vandrarhem så det var klart billigast av de ställen vi betalade för men det var även det bästa av de ställena. Vi fick ett rymligt fyrbäddsrum med eget badrum och köket var bra så vi kunde laga mat om kvällarna. Första kvällen ville jag få tag på en mataffär och en restaurang så vi fick en karta i receptionen och en beskrivning av hur vi skulle gå. Jag och Corinna gav oss av och skulle hitta en av de få mataffär som fortfarande var öppna vid nio en söndagskväll. Jag hade fått kartan men lyckades börja gå åt fel håll med en gång så då fick Corinna ta över navigeringen. Vi tog oss in till stan men mataffären kunde vi inte hitta. Vi stoppade några som bodde där men de hade ingen aning om vilken affär vi menade. Efter mycket om och men hittade vi en liten mataffär som fortfarande var öppen och en mcdonalds där vi kunde äta middag. På vägen tillbaka gick vi såklart förbi mataffären som vi hade försökt hitta..

Paus

Jag har för dåligt internet för att kunna lägga upp bilder så det verkar som att jag kommer få vänta till torsdag kväll innan jag kan blogga igen. 

Coleshill

Isabella har en golden retriever som heter Lucy. Tydligen brukar Isabellas mamma sova ibland i det rummet som jag lånar så inatt kl 3.20 blev jag väckt av att Lucy kom in i rummet och la framtassarna på sängen där jag låg. Jag lyckades få ut henne ur rummet och stängde dörren lite hårdare så att hon inte kunde knuffa upp den men jag hörde henne försöka flera gånger. 

Eftersom vi hade åkt bil så många timmar dagen innan så orkade Corinna förståeligt nog inte köra mer idag. Vi har bara betalat för en förare så vi hängde i den lilla byn Isabella bor i idag. Båtklubben hade öppen dag så vi gick ner och seglade lite. Vi hade en instruktör som skötte själva seglingen då vi fixade med det främre seglet och lutade oss i rätt lägen bara. Vi kunde bara åka två åt gången men på något vis blev det att jag fick hänga med båda gångerna 🙂 Det blåste bra och vi hade riktigt trevligt men det var helt klart roligare att segla Laser med Magnus för några somrar sen. 

   
 

Innan lunchen gick vi en promenad med Lucy och Isabella visade oss runt i den lilla byn/villaområdet. 

  
 

Trots att byn är så liten visade det sig finnas några geocacher här så vi gav oss av ut på en cykeltur på eftermiddagen. Vi lyckades hitta fyra av fyra cacher. 

   
 

Snowdon

Vi lämnade Mia och Liverpool på morgonen och åkte mot nationalparken Snowdon i norra Wales. Snowdon är även det näst högsta berget i Storbritannien men då vi inte var klädda för att vandra uppför ett berg åkte vi till en liten by där istället och gick en runda på 6 km vid en flod. Vi hade planerat att se berget sen i alla fall men det blev aldrig av. Rundan vid floden var fin och vi klättrade en del i träd och på stenar längs vägen. 

  
  
  
Den här bilden tycker jag är väldigt typisk Wales. Fåren, fälten, muren och att det är så grönt. 

  
När mannen i turistinformationen förklarade rundan för oss sa han att det skulle finnas ett vattenfall högst upp på rundan. Det stämde men vad han inte berättade var att det kostade att få se det. Vattenfallet och omgivningen var inhägnat och det kostade 1.50 pund att gå in. Det kändes totalt fel att betala för att se natur så vi lär bli. Man kunde även se det på håll från vägen och det såg inte särskilt imponerande ut. 

  
Väl tillbaka i bilen hade vi en tre timmars tur till Coleshill utanför Birmingham där Isabella bor. 

Chester + Liverpool

Vi sov som sagt över hos Mia i Liverpool och när hon gick iväg till jobbet på förmiddagen så gick vi iväg för att åka till Chester. När vi kom ner till bilen gjorde vi en tråkig upptäckt för på vindrutan satt en P-bot. Vi hade kvällen innan varit osäkra på om vi fick parkera där och tydligen var svaret nej. Det stod att vi skulle vara tvungna att betala 70 pund men om man gör det inom två veckor, vilket vi tänker göra, så halverar dem det. Så 12 pund var är ju inte överdrivet mycket att betala men väldigt onödigt! Sen åkte vi i alla fall till Chester som visade sig vara en mysig liten stad. Vi gick in i katedralen först och kollade. 

   
 

Det fanns en litet rättegångssal där en man hade blivit dömd till döden 1555 för att han vägrade sluta predika sin protestantiska tro. Oftast var det mindre allvarliga mål som när en kvinna på 1600-talet kallade en annan för hårig hermafrodit. 

  
Rättegångssalen var ändå hyffsat lik dagens rättegångssalar med domaren längst in, parterna på var sin sida och publik längs väggarna. Där jag jobbar i framtiden kommer det dock förhoppningsvis vara skönare stolar.. 

Efter det gick vi en vandring längs stadsmuren som gick runt stadskärnan. Vi avslutade med att gå in i den romerska trädgården. 

 
  

Väl tillbaka i Liverpool gick vi på jakt efter chokladmuffins och sen tog vi en promenad där. Vi gick bland annat förbi liverbuilding som uttalas annorlunda från Liverpool och ingen verkar veta varför. 

  
Efter en hel del letande fick vi tag i en geocach på väg tillbaka till lägenheten.   Vad som däremot var lätt att hitta var ankorna som de hade satt upp lite var som helst i staden. 

   
  

 

Jag tycker att den sista ankan ser ut som en svensk flygkapten. 

Kvällen spenderade vi i Mias lägenhet och kollade på Bondfilmen Golden eye.